Utveckla ditt konstnärskap med ArtistLab-modellen och ArtistLab-metoden

Oavsett hur man jobbar med sin konst, om man exempelvis målar, tecknar, fotograferar eller skulpterar, och oavsett om man är nybörjare och amatör eller professionell konstnär, så kan man nog säga att de allra flesta konstnärer ändå har tre saker gemensamt:

• man vill känna sig motiverad och kreativt inspirerad när man jobbar med sin konst.

• man vill ha ett eget konstnärligt tema och en egen stil som man kan identifiera sig med, och som andra kan känna igen.

• och så vill man förstås göra bra konst, som är originell och som har konstnärliga kvalitéer.

Baserat på alla dem erfarenheter jag har samlat på mig efter att ha handlett väldigt många konstnärer under 20-års tid, och inte minst alla erfarenheter av att jag själv varit konststudent och verksam som konstnär under hela mitt liv, så är det tydligt att det finns ett stort glapp mellan dem här tre sakerna som de flesta konstnärer definierar som syfte och mål med sin konst, och hur konstutbildningar är utformade.

Då jag handleder konstnärer på alla nivåer, från grundutbildningar för nybörjare till konstnärer som samtidigt studerar på konsthögskolor i både Sverige, Norden, Tyskland och Storbritannien, så har jag fått en mycket god uppfattning om hur konstutbildningar är utformade och hur man undervisar och handleder. Även om det finns vissa mindre variationer, så är det ändå tydligt att man alltid utelämnar de här tre centrala delarna, och att man gör det på alla nivåer av konstutbildningen, från konstnärliga grundutbildningar på konstkurser och konstskolor, ända upp till konsthögskolorna.

Alla konstutbildningar har, mer eller mindre uttalat, givetvis dem här tre sakerna som självklara mål med utbildningen, men det är ju inte samma sak som att man faktiskt också går in i dessa delar och undervisar och handleder, och integrerar det som en naturlig och självklar del av undervisningen. Lika självklar och omfattande som när man undervisar i material och teknik, och annan praktisk och teoretisk kunskap.

Man kan därför säga att konstutbildningar utelämnar flera av de mest centrala delarna i det konstnärliga arbetet, och därmed inte heller ger konstnärer dem kunskaper man egentligen behöver för att kunna utveckla ett mer professionellt och välfungerande konstnärskap. Det är ju faktiskt inom just dem här tre centrala delarna som de allra flesta konstnärliga värden och kvalitéer kan uppstå. Och det är ju dessa värden som i hög grad också definierar syftet och målet med det konstnärliga arbetet, och för hur vi idag brukar definiera vad som är ”konst”, och vad som är konstnärliga kvalitéer.

Man får därför inte kunskaper som gör att man förstår det viktiga sambandet mellan kvalitén på själva arbetsprocessen och den konstnärliga kvalitén på de färdiga konstverken. Och kunskaper i hur man utvecklar en mer effektiv, kreativ och konstruktiv arbetsprocess, som både genererar motivation och inspiration i arbetet, och som samtidigt också genererar konstnärliga kvalitéer och originalitet i de färdiga konstverken. Och för att kunna göra det behöver man kunskaper i olika specifika arbetsmetoder och arbetsprocesser, istället för att det är tillfälligheter och slumpen som styr detta.

Undervisningen brukar också utelämna det specifika arbetet med att utveckla ett eget konstnärligt tema och en egen stil, och att man också betraktar det arbetet som en lika självklar och integrerad del av konstutbildningen som den praktiska och tekniska kunskapen.

Att som konstnär utveckla ett eget konstnärligt tema och stil, som passar både en själv som person och som samtidigt också fungerar inom konsten, där man inom sitt tema kan göra originella verk med konstnärliga kvalitéer, är ju sannolikt den mest centrala och viktiga uppgiften man har som konstnär – det är ju det som till och med i hög grad definierar hela begreppet ”konst” och hur vi ser på målet och syftet med det konstnärliga arbetet.

Utelämnar man den delen av det konstnärliga arbetet på konstutbildningar, så blir konsekvensen att man lämnar också det åt slumpen, och tänker att det inte är något man kan arbeta sig fram till, utan att det är något som bara ska uppstå automatiskt utan att man behöver jobba med det.

Min uppfattning är att det på konstutbildningar finns en utbredd föreställning om att man inte kan och får gå in och handleda i arbetsprocessen där konstnärer utvecklar ett eget konstnärligt tema och en egen stil- utan att det är något som nästan anses vara alltför privat och personligt, och att konstnären själv måste hitta sitt tema och hur man vill jobba med sitt tema. Att man inte får påverka och blanda sig i det arbetet. Det finns också en tydlig beröringsskräck i att vilja prata om vad som brukar och kan definiera konstnärliga kvalitéer och originalitet inom konsten. Vilket ju därför får konsekvensen att man inte heller kan lära ut specifika arbetsmetoder och arbetsprocesser som genererar dem här kvalitéerna och originaliteten.

Det här gör ju egentligen att det konstnärliga arbetet blir onödigt svårt och nästan ter sig lite absurt, där man alltså jobbar mot ett mål, utan att man kan (eller får) definiera vad som egentligen utgör målet. Och där man samtidigt också saknar konkreta kunskaper och arbetsmetoder som kan öka sannolikheten att nå dessa mål.
Det går att likna vid en skattjakt där man inte vet vad man letar efter, och inte heller har någon karta och kompass!

Visst är det mer komplicerat att definiera olika typer av konstnärliga kvalitéer och att handleda i individuella arbetsprocesser och i arbetsmetoder som brukar generera konstnärliga kvalitéer, men det betyder ju faktiskt inte, att det inte går.
Alla typer av målarkurser och konstutbildningar ändå upp på konsthögskolenivå, brukar istället nästan helt uteslutande bygga sin undervisning med ett tydligt fokus på:

• teknik och annan praktisk och teoretisk kunskap.
  
  
• att deltagarna ska arbeta med uppgifter. I syfte att man ska öva på själva tekniken, eller att öva på att jobba med utgångspunkt från ett visst tema. (Men det är alltid
  uppgifter och teman som en lärare har utformat och som alla ska arbeta med).
  
  Det finns också en väldigt tydlig tendens på alla nivåer av konstutbildningar, från målarkurser som vänder sig till nybörjare och amatörer och upp till konsthögskolor, att undervisningen och handledningen utgår från att konstnären och kursdeltagaren ska lära sig att jobba med en viss teknik eller ett visst material på det sätt som just läraren gör eller är expert på. Eller att läraren ska lära ut sina egna tekniska knep och tricks, eller en viss typ av tekniska effekter, eller ett visst sätt att jobba med en typ av motiv eller teman som läraren brukar jobbar med. Det handlar alltså inte om att läraren med alla sina kunskaper och erfarenheter, ska gå in och hjälpa kursdeltagaren i sin specifika arbetsprocess. På det viset lämnas kursdeltagaren ensam och får ingen undervisning och handledning i sin egen arbetsprocess och i arbetet med att utveckla sina egna arbeten. Och det blir också upp till kursdeltagaren själv att ta reda på hur man ska omsätta alla generella grupp-övningar till sitt eget arbete, och avgöra om det ens är relevant.

• frånvaron av handledning under arbetsprocessen, ersätts med att man i stället endast bedömer de färdiga eller halvfärdiga konstverken. Utvärderingen reduceras då till att egentligen bara konstatera om kursdeltagaren har lycktast eller inte, men har ju då inte fått någon handledning i arbetet fram till resultatet. Utvärderingen brukar också mest handla om det finns kvalitéer i själva hantverket och tekniken, men berör mycket sällan de konstnärliga kvalitéerna i hur man valt att jobba med själva valet av motiv eller tema.

• att visa exempel på konstnärer och konstverk som är bra. Inget av dessa inslag är givetvis fel, tvärtom. Det är bara det att det är ett väldigt ineffektivt sätt att handleda konstnärer på, vilket gör hela utvecklingsprocessen onödigt komplicerad och extremt tidsödande. Vilket med stor sannolikhet också gör att många inte utvecklas så mycket som man hade kunnat göra, och det faktum att många också slutar med sin konst.

Det viktiga är i stället att man bygger vidare på den här undervisningen och handledningen, och kompletterar med en handledning som också genererar kunskaper i alla de andra centrala delarna i det konstnärliga arbetet, och som ju faktiskt kanske är ännu viktigare. Med fokus på att handleda kursdeltagarna i sina specifika arbetsprocesser, och att man vågar definiera begrepp som konstnärliga kvalitéer och att man lär ut de specifika arbetsmetoder som faktiskt brukar generera dessa kvalitéer.

Den verkligt stora utvecklingspotentialen hos konstnären och för handledningen, ligger i att man integrerar alla delar i det konstnärliga skapandet, och får balans mellan de praktiska och tekniska kunskaperna och kunskaper i hur man också utvecklar kvalitén på sin arbetsprocess, och i hur man utvecklar konstnärliga kvalitéer genom hur man väljer att jobba med sitt tema och sina motiv. För det är ju faktiskt inte motivet i sig själv som utgör konstverket, och inte heller själva tekniken.

Den stora utvecklingspotentialen ligger just i att man får kunskaper i hur man kan få alla dessa delar att samverka med varandra, det är just i den processen som alla konstnärliga kvalitéer brukar uppstå.